Över 100... Wow det är ju jättemånga!
Hurra!
Vad roligt! Över 100 personer har redan varit inne och läst på bloggen. Vad glad jag är! Jag vill bli författare. Har skrivit hela livet. Dagbok, massor med brev, korta berättelser, långa berättelser, dikter, dramer, sångtexter, predikningar...och inte minst massor med listor.
Skrivit vid sidan om det "riktiga och viktiga" man gör i livet. Längtat efter att skriva mer. Nu har livet tvingat in mig i ett hörne. Mycket av det jag gjort och engagerat mig i tidigare, är inte möjligt just nu. Livet har gått in i ett annat tempo.
Men man vill inte bara sitta och sörja det man inte kan ... då bestämde jag mig för att faktiskt låta skrivandet bli det "riktiga och viktiga" som jag lägger energi på. Jag arbetar med skrivprojekt som förhoppningsvis skall resultera i "riktiga böcker".
Bloggen Leva Levande har jag längtat efter att starta.
Har väntat på rätt tillfälle...
Hur vet man egentligen när det är? Kommer rätt tillfälle, eller blir det rätt tillfälle när man börjar? Det tål att fundera på.
Jag gillar att skriva. Vill skriva. Behöver skriva. Måste få skriva.
Vad finns det i ditt liv som du känner så för?
Om du inte gör det du längtar efter, vad hindrar dig?
Man kanske inte kan göra allt. I stor skala. Men göra lite. Med små steg.
Kanske små,små pyttesteg...Men då gör man det ju!
Jag önskar att du skall känna dig riktigt välkommen här hos Leva Levande. Att Levas blogg skall bli en plats som du kan besöka, läsa , bli utmanad och uppmuntrad av - och kanske få med dig några guldkorn för din vardag.
Jag vill så gärna höra ifrån er läsare. Vad tänker ni när ni läser. skriv gärna kommentarer. Diskutera vidare med andra som läser.
Varmt välkommen tillbaka, och du bjud gärna in fler!
Utanför fönstret är det alldeles svart , månen lyser upp delar av trädgården, och någonstans i den står nog en älg eller två och äter äpplen...Det vittnar fotavtrycken vi finner på gräsmattan.
God söndagskväll!
Välkommen tillbaka.
Det är ju just det...att vara nöjd med det lilla. Man vill helst göra allt med full kraft vilket leder till krasch. Försker lära mig att hålla mig till mina gränser, men då ryms bara jobb......får fundera lite till....en undersökande resa i livet.
SvaraRaderaGillar din blogg. Den är ljus och lätt att ta till sig.
Önskar dig Guds välsignelser!
Ja,du "allt med full kraft"...eller kanske lite i taget med den kraft man får. Vi gör det ofta svårt för oss själva då vi jämför. Jämför vår dag idag, med hur det varit förut. Det får oss sällan att må bättre. Eller?
RaderaVi jämför oss med andra. Hur ofta hjälper det oss att må bättre, känna oss nöjda? Blott en dag ett ögonblick i sänder, skrev Lina Sandell. Att det skall vara så svårt att ta till sig. Vi har nu.
Vad roligt att du gillar bloggen. Då fortsätter jag :). Kul att få respons. Gott att samtala. Välkommen in i samtalet fler av er. Kram Camilla
Att vaga alla val man gör med guldvåg gör att man alltmer uppskattar de stunder man har kraft att njuta. Sånt man tagit för givet förvandlas till en värdefull ädelsten, något man bevarar och värdesätter på ett nytt sätt
SvaraRaderaVäl uttryckt, Maggan! Så är det. Men man vet inte det förrän man lever " ett steg fram, fem steg tillbaks- livet". Men nu vill jag uppmuntra dig: inte ens det är konstant och kroniskt. Kroppen har en enorm läkningsförmåga! MEN den läkningen och tiden det tar kan vi inte bestämma över själva. Det tar tiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiid och tålamod. Man kan ha buntar med papper som bestyrker olika kroniska tillstånd, med vackra långa namn, men som inte för något vackert med sig alls, men det till trots...så tror jag ändå att Gud kan ge styrka och läkedom.
SvaraRaderaFlexiblare än någonsin det måste man bli...familjen med...att inte springa ifrån varandra...att inte springa ifrån Gud...när det är svårt. UTAN springa, rusa, halta, krypa, kräla NÄRMARE.