I dag har jag velat skriva om återfunna skatter...om barndomsglädje...om vardagsglädje...om fjärilsdräkterna som dansar  ute i novembervinden...om eksem och krupp...

Men dagen gav inte utrymme för det.
Så, här kommer en godnatt bön att svepa in sig i, och en morgonbön att vakna med:









Låt din nåd vila över oss, Herre, ty
vi sätter vårt hopp till dig. Psalm 33:22