Åh, vad härligt! Nu blir det prinsessfrukost!

Fredag ca. kl 9.00 är helig tid. Det har den varit i över ett och ett halvt år. Då började yngsta dottern, nu fem år, och jag våra prinsessfrukostar.
Det är bara våran tid. Har du ingen liten dotter? Känner du dig inte som en prinsessa? Gillar du inte rosa?
Fortsätt läsa ändå. Kanske du kan bli inspirerad till din egen typ av prinsessfrukost.

Hela veckan ser vi fram emot denna lilla stund. Stressiga mornar då jag säger " skynda dig och ät upp frukosten nu", brukar vi titta på varandra och säga; " Vad mysigt, bara två dagar kvar till prinsessfrukosten".

Hur det går till:

Vi väntar tills alla andra i huset har ätit, kramat hej-då, och gett sig iväg.
Då dukar vi fram kopparna. KOPPARNA!
Rosa med vita prickar, i riktigt porslin. Gärna fina servetter och vackra assietter. På sommaren springer vi ut i pyamas och plockar in en liten blomma. Och så levande ljus. ALLTID.
Vi sitter inte i köket. Det hör vardagen till. Vi sitter i Gröna rummet. Hon  på en liten stol, jag i soffan. Eller i " Prinsess cafe't" ( En annan gammal soffa, med rosenkuddar i)

Vad vi äter?
Helst kaffe med mjölk, surdegsbröd med stark ost och gurka, grapefrukt till mig. Porslinskanna med äpplejuice och macka av samma slag till dottern- och ibland efterrätt. En liten kaka.

Hon får ofta ha pyamasen på, men brukar pynta uoo den med eget gjorda halsband, tiara och ny på senhösten ullstrumpor och filt. Ibland får jag låna en prinsesskrona.
Varför inte? Just nu är det det enda sammanhang jag kan ha på mig en tiara, inte känna mig obekväm och samtidigt prata om livets väsentligheter.

Väsentligheter. Ja, för det är det frukosten handlar om. Vi sitter mitt emot varandra. Ser varandra i ögonen. Pratar och lyssnar. Firar att vi tog oss igenom hennes arbetsvecka. ( min varar längre) Jag som vuxen väljer medvetet att vara bara där. Inte tänka på vad vi skall äta till middag, varför det finns så mycket orättvisor eller hur jag skall få ett arbete.
Jag är där. Bara.

Vi pratar. Vad som kommer upp, kommer upp. Det kan vara olika. Men inte sällan om längtan och skapande. Jag brukar få höra en och annan " hitte- på- sång" också.
Här är några av de ting samtalen har rört sig om:
- Vem valde att askungen skulle få en blå klänning till balen? Varför fick hon inte en rosa?
- Måste vi dö. Och hur gör Gud , så att de som redan dött och flyttat till himlen inte ramlar ner igen?
- Jag är bra på....
-Jag tycker om....
- Jag blir ledsen när...
- Jag vill göra...och då skall jag...
- Måste man bli stor?
- Varför gråter man?
- Varför måste människor flytta?
- Berätta om när jag var liten?
- Vad gjorde du när du var liten, mamma?

Så sitter vi där en stund, samtalar , myser, har det lungt och skönt. Ibland avslutar vi med att titta i en fin bok
, eller tacka Gud en stund.

Vi älskar våra prinsessfrukostar. Så mycket att vi butiksägare i butiker vi besöker vet om att vi är kunderna som har Prinsessfrukost. Jag brukar svara  " Det kan ni också ha. Gör en 15 minuters prinsessfrukost en gång i veckan på jobbet.
Vi sitter inte så hela förmiddagen. Men tillräckligt länge för att lyssna, prata klart.

Vill du kan du vara med på prinsessfrukostarna, från ditt hörn av världen. Äter du ensam. Duka fint. Byt ställe du sitter på. Tänd alltid ljus. Skaffa en prinsesskrona (?!)
Köp en fin skrivbok. Välj en fråga från texten ovan,och skriv lite. För ett samtal med dig själv. Men inte en lista "jag måste, jag borde" . Prinsessfrukosten är en vardagspaus. Till för att hämta nadan. Stanna upp. Lyssna inåt, uppåt, utåt.
Mycket välgörande.

NU är det dags. I texten jag skrev igår handlade det om
 Vad vi djupast längtar efter.
Det kommer vi att prata om idag.

Känner du dig inte som en prinsessa, eller prins.
Strunta i det! Jag tror att vi alla är prinsar och prinsessor i djupet av vårt inre. Men inte Disneys version.

Dags för frukost!