Lucka 6.
Det blir inte mycket vackrare än så här...
Det snöade verkligen med besked igår. Änglarna som har hand om snöröjningen i himlen ( de kastar ner snöflingor.)tänkte att " Nu skall de allt få ett juligt december, de som vill det".
Snöflingor- Var och en helt unika - precis som vi människor. Wow! Miljontals snöflingor fyller vår trädgård. I ett snötäcke, 25-30 cm. högt.Svårt att tro på slumpen då! Men det går ju om man vill. Eller så kan man tro istället.
I går snöade min man inne på annan ort. Bilen fick jag skotta och sopa fram- två gånger på samma dag. Det var lätt att göra snöänglar!
Idag lyser solen, himlen är blå. Snön gnistrar som kristall. Det blir inte mycket vackrare än så här!!! Narnia? Bättre!
Har suttit inne och arbetat med " viktigt, tråkigt pappersarbete". Men nu vill jag snart ut i allt det vackra!
Finns du nära Uddevalla vill jag ge två härliga jultips!
Levande Julkrubba utomhus IDAG!!! Vid Herrestad kyrka.
kl. 16.00, 17.00 och några tider till.
Fantastiskt att sitta ute i snön, med nattsvart, stjärnklar himmel...och se julens drama spelas upp. Med riktig kamel och allt! Det här gillar barnen och jag!
Besök MIDVINTERFESTEN på Bohusläns Museum!!!
62 slöjdare bjuder in till en fantastisk utställning, som sprakar och fräser av färg och form. Vad mycket duktiga människor det finns! Skaparglädjen finns i alla härliga alster. Barnen och jag gick runt länge och kännde, doftade och tittade. - En riktíg fest! Gå dit om du kan. Gratis också!
Vi fick massor med idee´r med oss hem. Jag gick hem och stickade en halv ullmössa i underbara kalla blå toner.
OCH...vi valde ut några riktigt fina julklappar...
Mycket gott, vackert, roligt och härligt är gratis i adventstiden. Att titta- kostar gratis!
Men upplevelsen stannar kvar.
Ha en god dag i snö- eller värme! En del av er som följer bloggen bor långt bort.
torsdag 6 december 2012
tisdag 4 december 2012
Lucka 4.
Jag har bytt ut alla produkter som innehåller kemisk framställd parfym i vårt hem, och familj. Det betyder rengöringsmedel,hudvårds och hygienprodukter, tvättmedel, diskmaskinspulver osv.Jag har blivit en riktig "eco-brud". Anledningen till att det blev så grundar sig i sjukdom. Men jag är glad över allt jag lärt mig om vitaminer, mineraler, hur kroppen tar upp ämnen, vad som är naturligt och vad som bara kallas naturligt inom skönhetsindustrin. Ja,om det kan man skriva mycket.
Det är ett stort intresse hos mig.
Det får bli mer om det senare.( Vem vill gå en hudvårdskurs, där du lär dig att göra naturlig, skön hudvård?)
Leva Levandes sköna skönhetstips
" Friska kinder"
Vi har varit ute och åkt pulka och skidor, barnen och jag nu på eftermiddagen. Ca. 10 cm snö.
Vi såg lite bleka och vinterglåmiga ut. En timma senare på väg in var vi röda och rosiga om kinderna. Härligt!
Var utomhus en stund varje dag.
Camillas sockersöta skrubb - eller babyhud nu.
Världens enklaste kroppsskrupp, som fungerar jättefint.
Jag har bytt ut det mesta vita sockret. Det skadar mer än det smakar...Men utanpå kroppen fungerar det väl.
Antagligen har du det du behöver hemma i skafferiet.
- 2 dl socker i en väl rengjord glasburk
- extra virgine olivolja eller kallpressad ekologisk rapsolja. Båda innehåller goda fetter som kroppen behöver.
Häll på så mycket olja att det blir en fast massa.
Klart om du vill!
Eller så tillsätter du något av dessa tre alternativ:
1-2 tsk mald kanel ( ökar blodcirkulationen. Skönt på vintern)
torkade lavendelblommor ( mängd väljer du själv)
2-3 droppar eterisk olja ifrån hälsokostaffären. Obs! naturlig olja, inte kemisk parfym.
Blanda och sätt på locket.
Nu är det bara att duscha varmt, ta lite med en sked, skrubba kroppen ordentligt ( i rörelser mot hjärtat- då mår kroppen gott)och duscha av.
Mjuk, len hud-garanterat!
Och du, detta är en jättebra julklapp: Gör vad den ska. Bra för kropp och miljö.Håller länge.Billig.
NJUUUT!
Jag har bytt ut alla produkter som innehåller kemisk framställd parfym i vårt hem, och familj. Det betyder rengöringsmedel,hudvårds och hygienprodukter, tvättmedel, diskmaskinspulver osv.Jag har blivit en riktig "eco-brud". Anledningen till att det blev så grundar sig i sjukdom. Men jag är glad över allt jag lärt mig om vitaminer, mineraler, hur kroppen tar upp ämnen, vad som är naturligt och vad som bara kallas naturligt inom skönhetsindustrin. Ja,om det kan man skriva mycket.
Det är ett stort intresse hos mig.
Det får bli mer om det senare.( Vem vill gå en hudvårdskurs, där du lär dig att göra naturlig, skön hudvård?)
Leva Levandes sköna skönhetstips
" Friska kinder"
Vi har varit ute och åkt pulka och skidor, barnen och jag nu på eftermiddagen. Ca. 10 cm snö.
Vi såg lite bleka och vinterglåmiga ut. En timma senare på väg in var vi röda och rosiga om kinderna. Härligt!
Var utomhus en stund varje dag.
Camillas sockersöta skrubb - eller babyhud nu.
Världens enklaste kroppsskrupp, som fungerar jättefint.
Jag har bytt ut det mesta vita sockret. Det skadar mer än det smakar...Men utanpå kroppen fungerar det väl.
Antagligen har du det du behöver hemma i skafferiet.
- 2 dl socker i en väl rengjord glasburk
- extra virgine olivolja eller kallpressad ekologisk rapsolja. Båda innehåller goda fetter som kroppen behöver.
Häll på så mycket olja att det blir en fast massa.
Klart om du vill!
Eller så tillsätter du något av dessa tre alternativ:
1-2 tsk mald kanel ( ökar blodcirkulationen. Skönt på vintern)
torkade lavendelblommor ( mängd väljer du själv)
2-3 droppar eterisk olja ifrån hälsokostaffären. Obs! naturlig olja, inte kemisk parfym.
Blanda och sätt på locket.
Nu är det bara att duscha varmt, ta lite med en sked, skrubba kroppen ordentligt ( i rörelser mot hjärtat- då mår kroppen gott)och duscha av.
Mjuk, len hud-garanterat!
Och du, detta är en jättebra julklapp: Gör vad den ska. Bra för kropp och miljö.Håller länge.Billig.
NJUUUT!
måndag 3 december 2012
Lucka 3.
JULSTRESSAD?
JULKLAPPSHYSTERI?
STRESSAD? STRESSAD?
Man får vara det om man vill.
Man kan låta sig ryckas med strömmen, om man vill.
Man kan plöja all reklam som fullkomligen översvämmar brevlådan med reklam just nu. Mycket är det "dom" tycker vi behöver. Men man kan som jag slänga reklamen direkt ( ja, återvinna alltså- man är ju miljömedveten :)
Man måste inte. Man får välja mindre om man vill. Promenera gågatan ner i sakta, medveten fart - bara för att vara lite julstress- rebellisk.
...Man kan inte äta sig mer än mätt...
...Hur mycket behöver man, egentligen?
... Vad vill man verkligen ha?
ENKELHET.
TID.
Kan det vara ors vi kan leva med denna december?
Man får om man vill.
Vill du provocera i juletid?
Då kan man svara någon man möter som fullkomligt kokar över av julstressadrenalin,
" Jaså, är du stressad? Jag tar det lungt i december..."
Vill du provocera dig själv? Eller hjälpa dig själv att få ett annat perspektiv?
När jag bodde i USA hade de skyltar och julkort där det stog JESUS IS THE REASON FOR THE SEASON
- mitt i all julkommers!
Ja, om det är så kan du tänka på det och lätt sänka ribban av perfektion du( och andra?) lägger upp.
Jesus föddes i ett djurstall. Tänk på den "juldoften"
Av enkel familj. Med få medel.
Så om du känner att du inte har "allt" som gör en perfekt jul, kan du glädja dig över att du är närmare Jesu eget "julfirande" än det reklamen vill övertyga oss om att vi behöver.
Vi kan stressa fram. Men vi behöver inte. Vi får välja.
JULSTRESSAD?
JULKLAPPSHYSTERI?
STRESSAD? STRESSAD?
Man får vara det om man vill.
Man kan låta sig ryckas med strömmen, om man vill.
Man kan plöja all reklam som fullkomligen översvämmar brevlådan med reklam just nu. Mycket är det "dom" tycker vi behöver. Men man kan som jag slänga reklamen direkt ( ja, återvinna alltså- man är ju miljömedveten :)
Man måste inte. Man får välja mindre om man vill. Promenera gågatan ner i sakta, medveten fart - bara för att vara lite julstress- rebellisk.
...Man kan inte äta sig mer än mätt...
...Hur mycket behöver man, egentligen?
... Vad vill man verkligen ha?
ENKELHET.
TID.
Kan det vara ors vi kan leva med denna december?
Man får om man vill.
Vill du provocera i juletid?
Då kan man svara någon man möter som fullkomligt kokar över av julstressadrenalin,
" Jaså, är du stressad? Jag tar det lungt i december..."
Vill du provocera dig själv? Eller hjälpa dig själv att få ett annat perspektiv?
När jag bodde i USA hade de skyltar och julkort där det stog JESUS IS THE REASON FOR THE SEASON
- mitt i all julkommers!
Ja, om det är så kan du tänka på det och lätt sänka ribban av perfektion du( och andra?) lägger upp.
Jesus föddes i ett djurstall. Tänk på den "juldoften"
Av enkel familj. Med få medel.
Så om du känner att du inte har "allt" som gör en perfekt jul, kan du glädja dig över att du är närmare Jesu eget "julfirande" än det reklamen vill övertyga oss om att vi behöver.
Vi kan stressa fram. Men vi behöver inte. Vi får välja.
söndag 2 december 2012
" Hej, mitt vinterland..."
-9 (!!!) grader här på morgonen.
Vi bor i vad de kallar ett "köldhål". Kalla vindar ifrån Vänern träffar oss "alltid". Vilket medför att temperaturen kan slå på ca 5 grader skillnad, de korta sex killometrarna in till stan.
Barnen är glada...jag bläddrar i almanackan för 2013 och försöker räkna ut när vitsipporna kommer. Tidig vår - kanske i början av mars?
Sen vår- slutet av april?
När äldsta dottern och jag var på en underbar "tjejresa" till Mallorca i början av hösten, simmade vi runt i +27 gradit alldeles ljummet vatten. Man försökte programmera minnesbanken så att kroppen skulle kunna känna den värmen när det blev kallt. Jag fryser. Så det fungerar inte riktigt. Men minnet är underbart!
Så för er läsare, som liksom jag tycker att vintern är vacker, men inte tycker om kylan...Håll ut! Våren är på väg!
Lucka 2.
Första advent.
" När första ljuset brinner,
står julens dörr på glänt
och alla är så glada att fira få advent."
Versen läste vi vid adventsfrukosten i morse. Tradition i vår familj. Tända ljus och äta frukost i matsalen. Med saffransbulle och pepparkakor.
Min man och sönerna har tränat in ett drama om änglarna och Guds ljus som de just nu är i kyrkan och spelar upp. Roligt att få göra sådant tillsammans.
Vilka adventstraditioner uppskattar du?
Idag stannar vi upp inför en fin, gammal psalm av Anders Frostenson:
Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid,
löser ur vanmakt, ur synd och skam,
ger oss sin kraft och frid:
Himmelriket är nära.
Fattiga ger han sin läkedom,
läker de slagnas sår.
Den som var bunden och trött och tom
frihet och glädje får:
Himmelriket är nära.
Öppna ditt hjärta för bön och bot,
upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot,
tro evangelium:
Himmelriket är nära.
Första advent.
" När första ljuset brinner,
står julens dörr på glänt
och alla är så glada att fira få advent."
Versen läste vi vid adventsfrukosten i morse. Tradition i vår familj. Tända ljus och äta frukost i matsalen. Med saffransbulle och pepparkakor.
Min man och sönerna har tränat in ett drama om änglarna och Guds ljus som de just nu är i kyrkan och spelar upp. Roligt att få göra sådant tillsammans.
Vilka adventstraditioner uppskattar du?
Idag stannar vi upp inför en fin, gammal psalm av Anders Frostenson:
Jesus från Nasaret går här fram
än som i gången tid,
löser ur vanmakt, ur synd och skam,
ger oss sin kraft och frid:
Himmelriket är nära.
Fattiga ger han sin läkedom,
läker de slagnas sår.
Den som var bunden och trött och tom
frihet och glädje får:
Himmelriket är nära.
Öppna ditt hjärta för bön och bot,
upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot,
tro evangelium:
Himmelriket är nära.
lördag 1 december 2012
LUCKA 1.
ADVENT. ADVENT.
I morgon tänder vi första ljuset i ljusstaken. Mysigt. Stämmningsfyllt! Traditionsenligt! Ångestfyllt?
ADVENT!
Vad är det egentligen?
ADVENT betyder ANKOMST.
Någon är på väg. Någon skall komma. Någon.
Då behövs en ankomstplats. En ankomsthall. En destination att komma till. Från - till.
Jesus. Det är kan som skall komma. Och har kommit.
Man kan tala om den trefaldiga adventen:
Jesus kom en gång i världen till jorden,han kommer hit nu idag, in i våra liv, in i vår vardag - och den dag skall han komma åter till jorden.
ADVENT.
Du och jag inbjuds att utvidga våra hjärtan och välkomna Jesus. Att bereda plats för hans ankomst.Att ta emot.
ADVENT. ADVENT.
I morgon tänder vi första ljuset i ljusstaken. Mysigt. Stämmningsfyllt! Traditionsenligt! Ångestfyllt?
ADVENT!
Vad är det egentligen?
ADVENT betyder ANKOMST.
Någon är på väg. Någon skall komma. Någon.
Då behövs en ankomstplats. En ankomsthall. En destination att komma till. Från - till.
Jesus. Det är kan som skall komma. Och har kommit.
Man kan tala om den trefaldiga adventen:
Jesus kom en gång i världen till jorden,han kommer hit nu idag, in i våra liv, in i vår vardag - och den dag skall han komma åter till jorden.
ADVENT.
Du och jag inbjuds att utvidga våra hjärtan och välkomna Jesus. Att bereda plats för hans ankomst.Att ta emot.
ADVENT
Tiden mellan första advent och julafton tycker jag om. Då ljuset bryter igenom det bäcksvarta mörkret.
Ena dagen är hela staden mörk och kall. Så försiktigt, någonstans, lite alldeles för tidigt, orkar någon inte vänta längre: Julstjärnan hängs upp i fönstret. Adventsljusstaken hämtas ner ifrån vinden. Ute- belysningen draperas över träd och buskar. Någon tänder ett ljus i en lykta utanför dörren...
Och så är startskottet igång! Ljuset - om än så sakta - sipprar sakta fram, för att senare bryta igenom.
" Nog med detta mörker!"
" Ljuset är på väg!"
Vi proklamerar detta genom att välja att gå in i adventstiden.
Någon började...en hel stad följer efter...
Ikväll då jag körde hem i mörka kvällen, log jag;
" Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte makt därmed."
Överallt i lägenhetsfönster, på garageuppfarter, längs hustak, lyste tusentals stjärnor och lampor.
Och över oss nattsvart himmel med massor med gnistrande, klara stjärnor.
Himlen matchade startskotttet. Ljuset är på väg. Mörkrets makt är bruten!
VÄLKOMMEN IN I ADVENTSTIDEN!
Välkommen att följa Leva Levandes Julkalender.
Tiden mellan första advent och julafton tycker jag om. Då ljuset bryter igenom det bäcksvarta mörkret.
Ena dagen är hela staden mörk och kall. Så försiktigt, någonstans, lite alldeles för tidigt, orkar någon inte vänta längre: Julstjärnan hängs upp i fönstret. Adventsljusstaken hämtas ner ifrån vinden. Ute- belysningen draperas över träd och buskar. Någon tänder ett ljus i en lykta utanför dörren...
Och så är startskottet igång! Ljuset - om än så sakta - sipprar sakta fram, för att senare bryta igenom.
" Nog med detta mörker!"
" Ljuset är på väg!"
Vi proklamerar detta genom att välja att gå in i adventstiden.
Någon började...en hel stad följer efter...
Ikväll då jag körde hem i mörka kvällen, log jag;
" Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte makt därmed."
Överallt i lägenhetsfönster, på garageuppfarter, längs hustak, lyste tusentals stjärnor och lampor.
Och över oss nattsvart himmel med massor med gnistrande, klara stjärnor.
Himlen matchade startskotttet. Ljuset är på väg. Mörkrets makt är bruten!
VÄLKOMMEN IN I ADVENTSTIDEN!
Välkommen att följa Leva Levandes Julkalender.
Kommentera mera!
Hej kära Leva Levande läsare!
Jag har fått flera uppmuntrande, tänkvärda mail och sms, angående bloggen. TACK!
Min längtan med bloggen är bland annat att den skall bli en mötesplats för dem som läser här. Att man skall kunna kommentera- diskutera- Men det är ju inte så lätt om man inte kan göra kommentarer. Är det därför diskutionerna inte kommit igång?
Någon gav mig tipset att man måste ha ett G-mail konto för att kunna posta kommentarer här. Någon annan sa att det handlar om inställningar. Jag skall försöka ta reda på vilket. Någon dataexpert är jag inte...men lär mig mer och mer.
Återkommer om detta. Under tiden; Ni som har G-mail testa gärna.
Hej kära Leva Levande läsare!
Jag har fått flera uppmuntrande, tänkvärda mail och sms, angående bloggen. TACK!
Min längtan med bloggen är bland annat att den skall bli en mötesplats för dem som läser här. Att man skall kunna kommentera- diskutera- Men det är ju inte så lätt om man inte kan göra kommentarer. Är det därför diskutionerna inte kommit igång?
Någon gav mig tipset att man måste ha ett G-mail konto för att kunna posta kommentarer här. Någon annan sa att det handlar om inställningar. Jag skall försöka ta reda på vilket. Någon dataexpert är jag inte...men lär mig mer och mer.
Återkommer om detta. Under tiden; Ni som har G-mail testa gärna.
Hämtat andan lite...
Har jag gjort. Inte slutat skriva. Det blev bara ett lite lugnare tempo i skrivandet. Sjuka barn och annat kan hjälpa en att tempo växla.
Men idag är det 1:a December! Vintern är här! TJOHOOOO( Jag älskar våren och sommaren. Jag erkänner. Men jag försöker bli bättre på att tycka om alla årstider lika mycket. Man måste liksom erövra varje ny årstid. Dyka in i den liksom. Lämna det gamla ( läs regn och vind) och dyka in i snön ( inte med ansiktet före...kallt!)
Men visst är det vackert med snö, ljus och stjärnor i fönstret.
OCH passande till första Advent har vi faktiskt fått snö här hemma. Till sönernas stora glädje! De har åkt skidor här hemma i trädgården idag. Det var märkligt då jag körde de 6 killometrarna in till stan. Där var ingen snö alls.
Blev riktigt glad då jag återvände hem igen ikväll och fick känslan av att jag körde rätt in i ett sagojulkort . Himlen var sammetssvart...stjärnorna gnistrade...10 (!) minusgrader kallt...snö som knarrade under mina skor... Jag drog netr min favoritmössa över öronen. OKEJ vintern...Välkommen hit.
Har jag gjort. Inte slutat skriva. Det blev bara ett lite lugnare tempo i skrivandet. Sjuka barn och annat kan hjälpa en att tempo växla.
Men idag är det 1:a December! Vintern är här! TJOHOOOO( Jag älskar våren och sommaren. Jag erkänner. Men jag försöker bli bättre på att tycka om alla årstider lika mycket. Man måste liksom erövra varje ny årstid. Dyka in i den liksom. Lämna det gamla ( läs regn och vind) och dyka in i snön ( inte med ansiktet före...kallt!)
Men visst är det vackert med snö, ljus och stjärnor i fönstret.
OCH passande till första Advent har vi faktiskt fått snö här hemma. Till sönernas stora glädje! De har åkt skidor här hemma i trädgården idag. Det var märkligt då jag körde de 6 killometrarna in till stan. Där var ingen snö alls.
Blev riktigt glad då jag återvände hem igen ikväll och fick känslan av att jag körde rätt in i ett sagojulkort . Himlen var sammetssvart...stjärnorna gnistrade...10 (!) minusgrader kallt...snö som knarrade under mina skor... Jag drog netr min favoritmössa över öronen. OKEJ vintern...Välkommen hit.
onsdag 28 november 2012
I bland blir det som man tänkt sig!
Men inte jämnt. Tillhör du dem som allt som oftast säger:
" Det blir inte alltid som man tänkt sig..."
Och visst är det så. Jag lanserads bloggen, sedan följde två veckor av sjuka barn och lite sömn. Lätt att bli besviken. Man har en plan. En strategi.
En värdefull egenskap att besitta är att kunna vara flexibel. Lättare sagt än gjort ibland.
" Vi lever, vi lever, vi lever i ständig förändring..." , sjunger Jerusalem. OCH det gör vi. Vi förändras i sinnet, kroppsligt, vår fokus och intressen förändras, livet runt omkring förändras , vår ork, hälsa, vad som motiverar och engagerar oss...årstiderna, i år och liv, förändrar oss... Ständig förändring. Ingenting står fast!
Ingenting?
Jo, faktiskt.
Pappa Gud.
Om man skall tro vad han säger i sitt ord.
Jag är alfa och omega. Början och slutet, säger han.
Så i dagar då mycket förändras, och man utmanas i att vara flexibel...är iallafall Gud den samme.
OCH
Ibland blir det som man tänkt.
Men inte jämnt. Tillhör du dem som allt som oftast säger:
" Det blir inte alltid som man tänkt sig..."
Och visst är det så. Jag lanserads bloggen, sedan följde två veckor av sjuka barn och lite sömn. Lätt att bli besviken. Man har en plan. En strategi.
En värdefull egenskap att besitta är att kunna vara flexibel. Lättare sagt än gjort ibland.
" Vi lever, vi lever, vi lever i ständig förändring..." , sjunger Jerusalem. OCH det gör vi. Vi förändras i sinnet, kroppsligt, vår fokus och intressen förändras, livet runt omkring förändras , vår ork, hälsa, vad som motiverar och engagerar oss...årstiderna, i år och liv, förändrar oss... Ständig förändring. Ingenting står fast!
Ingenting?
Jo, faktiskt.
Pappa Gud.
Om man skall tro vad han säger i sitt ord.
Jag är alfa och omega. Början och slutet, säger han.
Så i dagar då mycket förändras, och man utmanas i att vara flexibel...är iallafall Gud den samme.
OCH
Ibland blir det som man tänkt.
söndag 25 november 2012
fredag 23 november 2012
Åh, vad härligt! Nu blir det prinsessfrukost!
Fredag ca. kl 9.00 är helig tid. Det har den varit i över ett och ett halvt år. Då började yngsta dottern, nu fem år, och jag våra prinsessfrukostar.
Det är bara våran tid. Har du ingen liten dotter? Känner du dig inte som en prinsessa? Gillar du inte rosa?
Fortsätt läsa ändå. Kanske du kan bli inspirerad till din egen typ av prinsessfrukost.
Hela veckan ser vi fram emot denna lilla stund. Stressiga mornar då jag säger " skynda dig och ät upp frukosten nu", brukar vi titta på varandra och säga; " Vad mysigt, bara två dagar kvar till prinsessfrukosten".
Hur det går till:
Vi väntar tills alla andra i huset har ätit, kramat hej-då, och gett sig iväg.
Då dukar vi fram kopparna. KOPPARNA!
Rosa med vita prickar, i riktigt porslin. Gärna fina servetter och vackra assietter. På sommaren springer vi ut i pyamas och plockar in en liten blomma. Och så levande ljus. ALLTID.
Vi sitter inte i köket. Det hör vardagen till. Vi sitter i Gröna rummet. Hon på en liten stol, jag i soffan. Eller i " Prinsess cafe't" ( En annan gammal soffa, med rosenkuddar i)
Vad vi äter?
Helst kaffe med mjölk, surdegsbröd med stark ost och gurka, grapefrukt till mig. Porslinskanna med äpplejuice och macka av samma slag till dottern- och ibland efterrätt. En liten kaka.
Hon får ofta ha pyamasen på, men brukar pynta uoo den med eget gjorda halsband, tiara och ny på senhösten ullstrumpor och filt. Ibland får jag låna en prinsesskrona.
Varför inte? Just nu är det det enda sammanhang jag kan ha på mig en tiara, inte känna mig obekväm och samtidigt prata om livets väsentligheter.
Väsentligheter. Ja, för det är det frukosten handlar om. Vi sitter mitt emot varandra. Ser varandra i ögonen. Pratar och lyssnar. Firar att vi tog oss igenom hennes arbetsvecka. ( min varar längre) Jag som vuxen väljer medvetet att vara bara där. Inte tänka på vad vi skall äta till middag, varför det finns så mycket orättvisor eller hur jag skall få ett arbete.
Jag är där. Bara.
Vi pratar. Vad som kommer upp, kommer upp. Det kan vara olika. Men inte sällan om längtan och skapande. Jag brukar få höra en och annan " hitte- på- sång" också.
Här är några av de ting samtalen har rört sig om:
- Vem valde att askungen skulle få en blå klänning till balen? Varför fick hon inte en rosa?
- Måste vi dö. Och hur gör Gud , så att de som redan dött och flyttat till himlen inte ramlar ner igen?
- Jag är bra på....
-Jag tycker om....
- Jag blir ledsen när...
- Jag vill göra...och då skall jag...
- Måste man bli stor?
- Varför gråter man?
- Varför måste människor flytta?
- Berätta om när jag var liten?
- Vad gjorde du när du var liten, mamma?
Så sitter vi där en stund, samtalar , myser, har det lungt och skönt. Ibland avslutar vi med att titta i en fin bok
, eller tacka Gud en stund.
Vi älskar våra prinsessfrukostar. Så mycket att vi butiksägare i butiker vi besöker vet om att vi är kunderna som har Prinsessfrukost. Jag brukar svara " Det kan ni också ha. Gör en 15 minuters prinsessfrukost en gång i veckan på jobbet.
Vi sitter inte så hela förmiddagen. Men tillräckligt länge för att lyssna, prata klart.
Vill du kan du vara med på prinsessfrukostarna, från ditt hörn av världen. Äter du ensam. Duka fint. Byt ställe du sitter på. Tänd alltid ljus. Skaffa en prinsesskrona (?!)
Köp en fin skrivbok. Välj en fråga från texten ovan,och skriv lite. För ett samtal med dig själv. Men inte en lista "jag måste, jag borde" . Prinsessfrukosten är en vardagspaus. Till för att hämta nadan. Stanna upp. Lyssna inåt, uppåt, utåt.
Mycket välgörande.
NU är det dags. I texten jag skrev igår handlade det om
Vad vi djupast längtar efter.
Det kommer vi att prata om idag.
Känner du dig inte som en prinsessa, eller prins.
Strunta i det! Jag tror att vi alla är prinsar och prinsessor i djupet av vårt inre. Men inte Disneys version.
Dags för frukost!
Fredag ca. kl 9.00 är helig tid. Det har den varit i över ett och ett halvt år. Då började yngsta dottern, nu fem år, och jag våra prinsessfrukostar.
Det är bara våran tid. Har du ingen liten dotter? Känner du dig inte som en prinsessa? Gillar du inte rosa?
Fortsätt läsa ändå. Kanske du kan bli inspirerad till din egen typ av prinsessfrukost.
Hela veckan ser vi fram emot denna lilla stund. Stressiga mornar då jag säger " skynda dig och ät upp frukosten nu", brukar vi titta på varandra och säga; " Vad mysigt, bara två dagar kvar till prinsessfrukosten".
Hur det går till:
Vi väntar tills alla andra i huset har ätit, kramat hej-då, och gett sig iväg.
Då dukar vi fram kopparna. KOPPARNA!
Rosa med vita prickar, i riktigt porslin. Gärna fina servetter och vackra assietter. På sommaren springer vi ut i pyamas och plockar in en liten blomma. Och så levande ljus. ALLTID.
Vi sitter inte i köket. Det hör vardagen till. Vi sitter i Gröna rummet. Hon på en liten stol, jag i soffan. Eller i " Prinsess cafe't" ( En annan gammal soffa, med rosenkuddar i)
Vad vi äter?
Helst kaffe med mjölk, surdegsbröd med stark ost och gurka, grapefrukt till mig. Porslinskanna med äpplejuice och macka av samma slag till dottern- och ibland efterrätt. En liten kaka.
Hon får ofta ha pyamasen på, men brukar pynta uoo den med eget gjorda halsband, tiara och ny på senhösten ullstrumpor och filt. Ibland får jag låna en prinsesskrona.
Varför inte? Just nu är det det enda sammanhang jag kan ha på mig en tiara, inte känna mig obekväm och samtidigt prata om livets väsentligheter.
Väsentligheter. Ja, för det är det frukosten handlar om. Vi sitter mitt emot varandra. Ser varandra i ögonen. Pratar och lyssnar. Firar att vi tog oss igenom hennes arbetsvecka. ( min varar längre) Jag som vuxen väljer medvetet att vara bara där. Inte tänka på vad vi skall äta till middag, varför det finns så mycket orättvisor eller hur jag skall få ett arbete.
Jag är där. Bara.
Vi pratar. Vad som kommer upp, kommer upp. Det kan vara olika. Men inte sällan om längtan och skapande. Jag brukar få höra en och annan " hitte- på- sång" också.
Här är några av de ting samtalen har rört sig om:
- Vem valde att askungen skulle få en blå klänning till balen? Varför fick hon inte en rosa?
- Måste vi dö. Och hur gör Gud , så att de som redan dött och flyttat till himlen inte ramlar ner igen?
- Jag är bra på....
-Jag tycker om....
- Jag blir ledsen när...
- Jag vill göra...och då skall jag...
- Måste man bli stor?
- Varför gråter man?
- Varför måste människor flytta?
- Berätta om när jag var liten?
- Vad gjorde du när du var liten, mamma?
Så sitter vi där en stund, samtalar , myser, har det lungt och skönt. Ibland avslutar vi med att titta i en fin bok
, eller tacka Gud en stund.
Vi älskar våra prinsessfrukostar. Så mycket att vi butiksägare i butiker vi besöker vet om att vi är kunderna som har Prinsessfrukost. Jag brukar svara " Det kan ni också ha. Gör en 15 minuters prinsessfrukost en gång i veckan på jobbet.
Vi sitter inte så hela förmiddagen. Men tillräckligt länge för att lyssna, prata klart.
Vill du kan du vara med på prinsessfrukostarna, från ditt hörn av världen. Äter du ensam. Duka fint. Byt ställe du sitter på. Tänd alltid ljus. Skaffa en prinsesskrona (?!)
Köp en fin skrivbok. Välj en fråga från texten ovan,och skriv lite. För ett samtal med dig själv. Men inte en lista "jag måste, jag borde" . Prinsessfrukosten är en vardagspaus. Till för att hämta nadan. Stanna upp. Lyssna inåt, uppåt, utåt.
Mycket välgörande.
NU är det dags. I texten jag skrev igår handlade det om
Vad vi djupast längtar efter.
Det kommer vi att prata om idag.
Känner du dig inte som en prinsessa, eller prins.
Strunta i det! Jag tror att vi alla är prinsar och prinsessor i djupet av vårt inre. Men inte Disneys version.
Dags för frukost!
torsdag 22 november 2012
Vad vi djupast sätt önskar
I tidigare inlägg skrev jag om vägen. Vi har olika vägar vi färdas på: Motorvägen, stigen, landsvägen, pilgrimsvägen, vandringsvägen -och olika tempo.
Kanske är vi skapta med ett grund tempo, och utifrån det väljer vi väg och hastighet. Det är inte alltid lätt att veta om man själv valt tempo, och väg, eller om det är yttre faktorer som styr.
Det kan självklart också vara olika i olika säsonger i våra liv.
Vi rusar, lunkar, går, släntrar framåt.
Säger till någon vid förtroligt samtal;
" Jag måste dra ner på tempot"
" Kanske har jag blivit fartblind"
" Jag är trött på den här lunken- jag vill springa!"
Då kan frågan komma;
" Men vad vill du egentligen?"
" Vem är du egentligen. Vad önskar du djupast?"
Svårt att svara på. Närgånget. Vi värjer oss för det. Lättare att prata om vädret. Om hur stressade vi är. Om hur vi skall tempoväxla sedan.
Men om vi då ändå väljer att stanna upp vid frågan vad vi djupast längtar efter, brukar det bli dags att ta fram spaden.
För att gräva. Gräva djupt. Ner i hjärtats åker. För att där någonstans hitta en pärla. Ett frö.
Blir man inte riktigt självcentrerad då?
Gerhard W Hughes skriver så här i boken DEN GÖMDA SKATTEN- att upptäcka livet under ytan:
OM vi får upp ögonen för vad vi djupast sätt önskar, om vi blir medvetna om vår innersta längtan, då har vi förstått vad som är Guds vilja. Guds vilja är inte en opersonlig plan för vårt liv, som påtvingats oss av en nyckfull Gud och som strider mot snart sagt allt det vi önskar. Gud vill att vi skall vara fria. Han vill att vi skall upptäcka vad vi verkligen längtar efter och vilka vi innerst inne är. Kampen står inte mellan vår vilja och Guds, utan den gäller vår egen kluvna vilja: den som vill att hela skapelsen skall prisa, se upp till och tjäna mig kontra den som vill lovsjunga, tillbe och tjäna Gud - den som vill kontrollera Gud kontra den som vill låta Gud vara Gud.
Helig är den som har kommit till insikt om sin djupaste längtan. En sådan människa kan göra vad hon vill, ty detta är också vad Gud vill. Hennes vilja och Guds vilja är ett. Därför är hon ständigt fylld av frid, lugn, frihet och glädje, mitt i - ja,kanske speciellt i - kriser och lidanden.
Dags att leta fram spaden och börja gräva lite.
I tidigare inlägg skrev jag om vägen. Vi har olika vägar vi färdas på: Motorvägen, stigen, landsvägen, pilgrimsvägen, vandringsvägen -och olika tempo.
Kanske är vi skapta med ett grund tempo, och utifrån det väljer vi väg och hastighet. Det är inte alltid lätt att veta om man själv valt tempo, och väg, eller om det är yttre faktorer som styr.
Det kan självklart också vara olika i olika säsonger i våra liv.
Vi rusar, lunkar, går, släntrar framåt.
Säger till någon vid förtroligt samtal;
" Jag måste dra ner på tempot"
" Kanske har jag blivit fartblind"
" Jag är trött på den här lunken- jag vill springa!"
Då kan frågan komma;
" Men vad vill du egentligen?"
" Vem är du egentligen. Vad önskar du djupast?"
Svårt att svara på. Närgånget. Vi värjer oss för det. Lättare att prata om vädret. Om hur stressade vi är. Om hur vi skall tempoväxla sedan.
Men om vi då ändå väljer att stanna upp vid frågan vad vi djupast längtar efter, brukar det bli dags att ta fram spaden.
För att gräva. Gräva djupt. Ner i hjärtats åker. För att där någonstans hitta en pärla. Ett frö.
Blir man inte riktigt självcentrerad då?
Gerhard W Hughes skriver så här i boken DEN GÖMDA SKATTEN- att upptäcka livet under ytan:
OM vi får upp ögonen för vad vi djupast sätt önskar, om vi blir medvetna om vår innersta längtan, då har vi förstått vad som är Guds vilja. Guds vilja är inte en opersonlig plan för vårt liv, som påtvingats oss av en nyckfull Gud och som strider mot snart sagt allt det vi önskar. Gud vill att vi skall vara fria. Han vill att vi skall upptäcka vad vi verkligen längtar efter och vilka vi innerst inne är. Kampen står inte mellan vår vilja och Guds, utan den gäller vår egen kluvna vilja: den som vill att hela skapelsen skall prisa, se upp till och tjäna mig kontra den som vill lovsjunga, tillbe och tjäna Gud - den som vill kontrollera Gud kontra den som vill låta Gud vara Gud.
Helig är den som har kommit till insikt om sin djupaste längtan. En sådan människa kan göra vad hon vill, ty detta är också vad Gud vill. Hennes vilja och Guds vilja är ett. Därför är hon ständigt fylld av frid, lugn, frihet och glädje, mitt i - ja,kanske speciellt i - kriser och lidanden.
Dags att leta fram spaden och börja gräva lite.
I med handbromsen!
Om du har barn, så vet du hur det blir när handbromsen dras åt i din vardag. Jag talar om dunderförkylning, feber, värk i kroppen, krupp...Dessa "gäster" kommer alltid objudna. Jag brukar försöka kasta ut dem samma väg de kom. Men ofta sätter de sig tillrätta i soffan, och stannar alldeles för länge.
Två små matta, febriga barn ligger här hemma i soffor, under täcken och filtar och dricker saft ur sugrör.
Med fyra barn har jag med åren lärt mig,det är ingen ide' att stressa upp sig, bli besviken över det som inte blivit gjort. Man ber en stilla bön att vi andra får hålla oss friska.
Jag har flera längre texter jag vill lägga ut, som jag vill dela med er, men just nu är jag mer sjuksyster än författare. Allting har sin tid.
Hoppas att du vill komma tillbaka.
Om du har barn, så vet du hur det blir när handbromsen dras åt i din vardag. Jag talar om dunderförkylning, feber, värk i kroppen, krupp...Dessa "gäster" kommer alltid objudna. Jag brukar försöka kasta ut dem samma väg de kom. Men ofta sätter de sig tillrätta i soffan, och stannar alldeles för länge.
Två små matta, febriga barn ligger här hemma i soffor, under täcken och filtar och dricker saft ur sugrör.
Med fyra barn har jag med åren lärt mig,det är ingen ide' att stressa upp sig, bli besviken över det som inte blivit gjort. Man ber en stilla bön att vi andra får hålla oss friska.
Jag har flera längre texter jag vill lägga ut, som jag vill dela med er, men just nu är jag mer sjuksyster än författare. Allting har sin tid.
Hoppas att du vill komma tillbaka.
Stå stadigt på klippan
Stå stadigt på klippan med blicken fäst på Gud,
lyssna på hans röst- inte bara andra ljud.
Vet att du är älskad, för att du är du
Tro att han är med dig i detta nu.
Våga vara stilla, våga stanna till
sluta rusa fort, fort
Möta dig han vill
Fotspår i ditt hjärta, har du många nu
Vet du att ditt hjärta, gör att du är du?
Hur skall du kunna höra, vad Gud viskar i ditt öra?
Hur skall du kunna se hans väg?
Det finns mycket du kan göra.
Vid sidan av en motorväg, får du nu andas ut
Där kan du stanna till en stund,
i hans natur gå ut.
Där kanske du får guldkorn.
Ett ord att leva på.
Kanske ser du att i ensamhet, kan man vara två.
Jesus vill va' nära,
i varje steg du tar.
I långa, långa uppförsbackar.
I molnfria dar'.
I stora tunga frågor,
i lätta vardagsval.
I allt som är ditt liv.
I allt som är ditt jag.
Var rädd om ditt hjärta.
Bjud Herren dit in.
Så, vill han där ösa
av kärleken sin.
Och, där det finns revor
och söndertrampad jord.
Så, kan det bli helat i kraft av hans ord.
Ett steg i taget,
med din hand i hans...
Tillit och vila.
En kärlekens dans.
copyright Camilla Hagel 2011
Välkommen in i dansen!
Stå stadigt på klippan med blicken fäst på Gud,
lyssna på hans röst- inte bara andra ljud.
Vet att du är älskad, för att du är du
Tro att han är med dig i detta nu.
Våga vara stilla, våga stanna till
sluta rusa fort, fort
Möta dig han vill
Fotspår i ditt hjärta, har du många nu
Vet du att ditt hjärta, gör att du är du?
Hur skall du kunna höra, vad Gud viskar i ditt öra?
Hur skall du kunna se hans väg?
Det finns mycket du kan göra.
Vid sidan av en motorväg, får du nu andas ut
Där kan du stanna till en stund,
i hans natur gå ut.
Där kanske du får guldkorn.
Ett ord att leva på.
Kanske ser du att i ensamhet, kan man vara två.
Jesus vill va' nära,
i varje steg du tar.
I långa, långa uppförsbackar.
I molnfria dar'.
I stora tunga frågor,
i lätta vardagsval.
I allt som är ditt liv.
I allt som är ditt jag.
Var rädd om ditt hjärta.
Bjud Herren dit in.
Så, vill han där ösa
av kärleken sin.
Och, där det finns revor
och söndertrampad jord.
Så, kan det bli helat i kraft av hans ord.
Ett steg i taget,
med din hand i hans...
Tillit och vila.
En kärlekens dans.
copyright Camilla Hagel 2011
Välkommen in i dansen!
onsdag 21 november 2012
JAG FÖRSÖKER
lära mig hur allt det tekniska runt bloggandet fungerar. Tiden som visas vid mina inlägg är helt fel. NEJ jag sitter inte uppe 03.24 och skriver inlägg ( inte ännu) Har nu ställt om tiden till svensk hederlig vintertid...
Trodde jag.
Nu står det plötsligt 12.19 STILLA HAVET, normaltid.
PERFEKT. Behövde bara skriva två små korta inlägg om novembermörkret, så ställde datorn om till Stillahavstid. WOW! ( Hade jag vetat det hade jag börjat blogga 1995!)
Jag gillar verkligen datorer som förstår sin ägares känslor och ställer om.
Nu försöker jag bara hitta inställningen " Flytta bloggaren till lång skön sandstrand vid Stilla havet". Den måste ju finnas här...
Vill du hänga med och bada?
Försök bara hitta knappen " Jag följer Leva Levande och vill följa med..."
lära mig hur allt det tekniska runt bloggandet fungerar. Tiden som visas vid mina inlägg är helt fel. NEJ jag sitter inte uppe 03.24 och skriver inlägg ( inte ännu) Har nu ställt om tiden till svensk hederlig vintertid...
Trodde jag.
Nu står det plötsligt 12.19 STILLA HAVET, normaltid.
PERFEKT. Behövde bara skriva två små korta inlägg om novembermörkret, så ställde datorn om till Stillahavstid. WOW! ( Hade jag vetat det hade jag börjat blogga 1995!)
Jag gillar verkligen datorer som förstår sin ägares känslor och ställer om.
Nu försöker jag bara hitta inställningen " Flytta bloggaren till lång skön sandstrand vid Stilla havet". Den måste ju finnas här...
Vill du hänga med och bada?
Försök bara hitta knappen " Jag följer Leva Levande och vill följa med..."
Hallå, där ute i mörkret!!!
Det är mörkt nu. I allafall utomhus. Det började skymma här 14.15 idag. En del gillar mörkret. Säger:
" Det är ju så härligt, man kan vara inne och tända ljus".
Men hur många av dygnets 24 timmar kan man hålla på med det?
Jag har skypat med en dyrbar vän i Danmark idag.
Pratat med en god vän om livets allvar, över kaffe, hallonpaj ( sommarlängtan!) och tända ljus.
Kramat barnen
Suttit med ett av dem som har krupp just nu
Skrivit massor i huvudet, men inte på papper eller skärm...
Vad gör ni för att hålla mörkret på lagom avstånd och Leva Levande även i november?
Det är mörkt nu. I allafall utomhus. Det började skymma här 14.15 idag. En del gillar mörkret. Säger:
" Det är ju så härligt, man kan vara inne och tända ljus".
Men hur många av dygnets 24 timmar kan man hålla på med det?
Jag har skypat med en dyrbar vän i Danmark idag.
Pratat med en god vän om livets allvar, över kaffe, hallonpaj ( sommarlängtan!) och tända ljus.
Kramat barnen
Suttit med ett av dem som har krupp just nu
Skrivit massor i huvudet, men inte på papper eller skärm...
Vad gör ni för att hålla mörkret på lagom avstånd och Leva Levande även i november?
tisdag 20 november 2012
Det var inte jag som sa det...
Citat. Några korta ord eller meningar kan säga mer än en hel bok. De kan sammanfatta och summera det mest väsentliga. Det var inte jag som sa detta, men citaten landar väl inom mig:
Så mycket huvudbry man slipper när man beslutar sig för att inte vara något, utan någon. Coco Chanel
Att inte nå fram till målet känns inte alls lika svårt som att vara ensam på vägen. Frank Moore Colby
Placera dig själv här på grusvägen som ringlar fram genom skogen.
Vad fokuserar du mest på i ditt liv: Att vara något? Eller någon?
Är du nöjd med det?
Hur tänker du kring citatet Att inte nå fram till målet känns inte lika svårt som att vara ensam på vägen?
Hur känner du när du inte når fram till målet?
Hur upplever du det då du är ensam på vägen?
Var målet så viktigt?
Kan du bjuda in någon att gå tillsammans med dig på den vägsträcka du befinner dig just nu?
Jag vet någon som sa Jag skall inte lämna dem ensamma, Jag skall komma till dem.
Om du går ensam idag, och inte önskar det, ber jag att du skall få uppleva att Någon går med dig.
Camilla
Citat. Några korta ord eller meningar kan säga mer än en hel bok. De kan sammanfatta och summera det mest väsentliga. Det var inte jag som sa detta, men citaten landar väl inom mig:
Så mycket huvudbry man slipper när man beslutar sig för att inte vara något, utan någon. Coco Chanel
Att inte nå fram till målet känns inte alls lika svårt som att vara ensam på vägen. Frank Moore Colby
Placera dig själv här på grusvägen som ringlar fram genom skogen.
Vad fokuserar du mest på i ditt liv: Att vara något? Eller någon?
Är du nöjd med det?
Hur tänker du kring citatet Att inte nå fram till målet känns inte lika svårt som att vara ensam på vägen?
Hur känner du när du inte når fram till målet?
Hur upplever du det då du är ensam på vägen?
Var målet så viktigt?
Kan du bjuda in någon att gå tillsammans med dig på den vägsträcka du befinner dig just nu?
Jag vet någon som sa Jag skall inte lämna dem ensamma, Jag skall komma till dem.
Om du går ensam idag, och inte önskar det, ber jag att du skall få uppleva att Någon går med dig.
Camilla
NU, blir SEDAN- ett DÅ
Tugga på det uttrycket en liten stund. Livet är ett pårlband med massor av ögonblick.
Många gånger är vi inte i vårt NU. Kroppen befinner sig i NUET, men tankarna kan vara i DÅ eller SEDAN.
De ögonblick, tillfällen i livet som vi minns starkast, de som gör starkast avtryck i oss är de ögonblicken då vi är i NUET, helt och fullt. Då kropp och tanke är på samma plats.
När jag mött tuffa, mörka svåra dagar har jag tänkt på att NU, blir SEDAN - ett DÅ.
Även om det kan vara svårt och tro...riktigt svårt ibland.
OCH
När det är fina dagar, guldstunder tänker jag med lite vemod att detta NU, blir SEDAN - ett DÅ.
Tugga på det uttrycket en liten stund. Livet är ett pårlband med massor av ögonblick.
Många gånger är vi inte i vårt NU. Kroppen befinner sig i NUET, men tankarna kan vara i DÅ eller SEDAN.
De ögonblick, tillfällen i livet som vi minns starkast, de som gör starkast avtryck i oss är de ögonblicken då vi är i NUET, helt och fullt. Då kropp och tanke är på samma plats.
När jag mött tuffa, mörka svåra dagar har jag tänkt på att NU, blir SEDAN - ett DÅ.
Även om det kan vara svårt och tro...riktigt svårt ibland.
OCH
När det är fina dagar, guldstunder tänker jag med lite vemod att detta NU, blir SEDAN - ett DÅ.
måndag 19 november 2012
I dag har jag velat skriva om återfunna skatter...om barndomsglädje...om vardagsglädje...om fjärilsdräkterna som dansar ute i novembervinden...om eksem och krupp...
Men dagen gav inte utrymme för det.
Så, här kommer en godnatt bön att svepa in sig i, och en morgonbön att vakna med:
Låt din nåd vila över oss, Herre, ty
vi sätter vårt hopp till dig. Psalm 33:22
Men dagen gav inte utrymme för det.
Så, här kommer en godnatt bön att svepa in sig i, och en morgonbön att vakna med:
Låt din nåd vila över oss, Herre, ty
vi sätter vårt hopp till dig. Psalm 33:22
söndag 18 november 2012
Över 100... Wow det är ju jättemånga!
Hurra!
Vad roligt! Över 100 personer har redan varit inne och läst på bloggen. Vad glad jag är! Jag vill bli författare. Har skrivit hela livet. Dagbok, massor med brev, korta berättelser, långa berättelser, dikter, dramer, sångtexter, predikningar...och inte minst massor med listor.
Skrivit vid sidan om det "riktiga och viktiga" man gör i livet. Längtat efter att skriva mer. Nu har livet tvingat in mig i ett hörne. Mycket av det jag gjort och engagerat mig i tidigare, är inte möjligt just nu. Livet har gått in i ett annat tempo.
Men man vill inte bara sitta och sörja det man inte kan ... då bestämde jag mig för att faktiskt låta skrivandet bli det "riktiga och viktiga" som jag lägger energi på. Jag arbetar med skrivprojekt som förhoppningsvis skall resultera i "riktiga böcker".
Bloggen Leva Levande har jag längtat efter att starta.
Har väntat på rätt tillfälle...
Hur vet man egentligen när det är? Kommer rätt tillfälle, eller blir det rätt tillfälle när man börjar? Det tål att fundera på.
Jag gillar att skriva. Vill skriva. Behöver skriva. Måste få skriva.
Vad finns det i ditt liv som du känner så för?
Om du inte gör det du längtar efter, vad hindrar dig?
Man kanske inte kan göra allt. I stor skala. Men göra lite. Med små steg.
Kanske små,små pyttesteg...Men då gör man det ju!
Jag önskar att du skall känna dig riktigt välkommen här hos Leva Levande. Att Levas blogg skall bli en plats som du kan besöka, läsa , bli utmanad och uppmuntrad av - och kanske få med dig några guldkorn för din vardag.
Jag vill så gärna höra ifrån er läsare. Vad tänker ni när ni läser. skriv gärna kommentarer. Diskutera vidare med andra som läser.
Varmt välkommen tillbaka, och du bjud gärna in fler!
Utanför fönstret är det alldeles svart , månen lyser upp delar av trädgården, och någonstans i den står nog en älg eller två och äter äpplen...Det vittnar fotavtrycken vi finner på gräsmattan.
God söndagskväll!
Välkommen tillbaka.
Hurra!
Vad roligt! Över 100 personer har redan varit inne och läst på bloggen. Vad glad jag är! Jag vill bli författare. Har skrivit hela livet. Dagbok, massor med brev, korta berättelser, långa berättelser, dikter, dramer, sångtexter, predikningar...och inte minst massor med listor.
Skrivit vid sidan om det "riktiga och viktiga" man gör i livet. Längtat efter att skriva mer. Nu har livet tvingat in mig i ett hörne. Mycket av det jag gjort och engagerat mig i tidigare, är inte möjligt just nu. Livet har gått in i ett annat tempo.
Men man vill inte bara sitta och sörja det man inte kan ... då bestämde jag mig för att faktiskt låta skrivandet bli det "riktiga och viktiga" som jag lägger energi på. Jag arbetar med skrivprojekt som förhoppningsvis skall resultera i "riktiga böcker".
Bloggen Leva Levande har jag längtat efter att starta.
Har väntat på rätt tillfälle...
Hur vet man egentligen när det är? Kommer rätt tillfälle, eller blir det rätt tillfälle när man börjar? Det tål att fundera på.
Jag gillar att skriva. Vill skriva. Behöver skriva. Måste få skriva.
Vad finns det i ditt liv som du känner så för?
Om du inte gör det du längtar efter, vad hindrar dig?
Man kanske inte kan göra allt. I stor skala. Men göra lite. Med små steg.
Kanske små,små pyttesteg...Men då gör man det ju!
Jag önskar att du skall känna dig riktigt välkommen här hos Leva Levande. Att Levas blogg skall bli en plats som du kan besöka, läsa , bli utmanad och uppmuntrad av - och kanske få med dig några guldkorn för din vardag.
Jag vill så gärna höra ifrån er läsare. Vad tänker ni när ni läser. skriv gärna kommentarer. Diskutera vidare med andra som läser.
Varmt välkommen tillbaka, och du bjud gärna in fler!
Utanför fönstret är det alldeles svart , månen lyser upp delar av trädgården, och någonstans i den står nog en älg eller två och äter äpplen...Det vittnar fotavtrycken vi finner på gräsmattan.
God söndagskväll!
Välkommen tillbaka.
lördag 17 november 2012
Taking my time
The world is turning
telling me to hurry on
You gotta run to get ahead, try to take the things you want.
But when the sun begins to set, so many things I havent done yet.
Oh, but i wont worry
cause there's no hurry
The world's not passing me by
Cause the Lord, He knows
just where each day goes
I know He won't leave me behind
And I won't be bringing a single thing
that my heart cant carry inside
Cause I'm going home
and I'm only taking my time
The weight of worry
it's never worth the price
of a world of treasures, that can never satisfy
But I know heaven's up ahead
where the best is yet to come
So, I won't worry
cause there's no hurry
the world's not passing my by
Cause the Lord, He knows
just where each day goes
I know He won't leave me behind
And I won't be bringing
a single thing
that my heart can't carry inside
No, I'm going home
and I'm only taking my time
I'll be going home
and I'm only taking my time.
(Christine Dente' och Charlie Peacock 1994)
I går skrev jag om fötter.
Fötter går på olika underlag.
Jag vet inte hur vägen du trampar idag ser ut:
En motorväg.
En grusväg.
En sidoväg.
En pilgrimsväg.
En återvändsgränd.
En oframkomlig stig.
Oavsett vilket...om du vill kan du tillsammans med mig stanna upp inför denna text.
Herren går inte förbi mig, står det.
Jag kan inte ta med mig något, dit jag är påväg - förutom det jag kan bära i mitt hjärta.
Bevara ditt hjärta- därifrån utgår livet.
Sätter våra hjärtan tempot i livet? Eller gör allt det som finns runtomkring oss det?
The Lord won't pass you by...
Vad säger texten till dig, just nu?
The world is turning
telling me to hurry on
You gotta run to get ahead, try to take the things you want.
But when the sun begins to set, so many things I havent done yet.
Oh, but i wont worry
cause there's no hurry
The world's not passing me by
Cause the Lord, He knows
just where each day goes
I know He won't leave me behind
And I won't be bringing a single thing
that my heart cant carry inside
Cause I'm going home
and I'm only taking my time
The weight of worry
it's never worth the price
of a world of treasures, that can never satisfy
But I know heaven's up ahead
where the best is yet to come
So, I won't worry
cause there's no hurry
the world's not passing my by
Cause the Lord, He knows
just where each day goes
I know He won't leave me behind
And I won't be bringing
a single thing
that my heart can't carry inside
No, I'm going home
and I'm only taking my time
I'll be going home
and I'm only taking my time.
(Christine Dente' och Charlie Peacock 1994)
I går skrev jag om fötter.
Fötter går på olika underlag.
Jag vet inte hur vägen du trampar idag ser ut:
En motorväg.
En grusväg.
En sidoväg.
En pilgrimsväg.
En återvändsgränd.
En oframkomlig stig.
Oavsett vilket...om du vill kan du tillsammans med mig stanna upp inför denna text.
Herren går inte förbi mig, står det.
Jag kan inte ta med mig något, dit jag är påväg - förutom det jag kan bära i mitt hjärta.
Bevara ditt hjärta- därifrån utgår livet.
Sätter våra hjärtan tempot i livet? Eller gör allt det som finns runtomkring oss det?
The Lord won't pass you by...
Vad säger texten till dig, just nu?
fredag 16 november 2012
Nu finns jag
Nu kryper jag fram ur skuggorna...
har varit trogen medlem i " Våga Vägra Face-book klubben" och " Bloggar skriver andra- jag bara läser klubben". Men idag är det slut med det. Leva Levande bloggen är alldeles nyfödd, och hon skriker efter min uppmärksamhet. Jag har fått respons! Den första kommentaren har ramlat in. Så, nu finns jag...
Finns man om man inte syns?
Nu kryper jag fram ur skuggorna...
har varit trogen medlem i " Våga Vägra Face-book klubben" och " Bloggar skriver andra- jag bara läser klubben". Men idag är det slut med det. Leva Levande bloggen är alldeles nyfödd, och hon skriker efter min uppmärksamhet. Jag har fått respons! Den första kommentaren har ramlat in. Så, nu finns jag...
Finns man om man inte syns?
Att stanna upp...för att kunna gå vidare.
Att våga stå stilla.
Låta fötterna möta underlaget. Hur känns det?
Vilket tempo finns i dina fötter?
Trivs de med riktningen? Vägen?
Vart är dina fötter på väg? Vart skulle de vilja gå?
På vilket underlag?
Tänk dig att du var vid denna strand. Barfota. Lediga fötter. Ledig dag. Om det fanns möjlighet att helt välja riktning.Åt vilket håll skulle du börja gå idag? Vad hindrar dig?
torsdag 15 november 2012
08.54
Trummvirvel...ridå...strålkastare
PREMIÄR!!!
08.54 1991 GRATTIS, du har fött en dotter!
Det finns så många tillfällen, stunder och dagar i livet som bara passerar...OCH så finns det ögonblick som för alltid borrar sig djupt in i hela vår varelse. Ögonblick då livet förändras. Ögonblick som vi återkommer till som innan och efter.Om några minuter är det exakt 21 år sedan min äldsta dotter föddes. Vilken gåva! Vilken upplevelse! Vilket ansvar!Våndan, förväntningarna och de långa månaderna innan hon äntligen trädde in på livets scen, in i mitt livsrum, var långa. Födslovåndor.
Grattis dyrbara A! Du är en välsignelse.
08.54 2012 GRATTIS, du har fött en blogg!
Födslovåndorna har varit mycket längre denna gång. Det hat tagit flera år. Men idag exakt 21 år efter att jag blev mamma första gången, är hon här - Bloggen Leva Levande!
Man kan leva på att blogga.
Blogga för att leva.
Leva genom bloggen.
Eller blogga om att leva.
Man kan existera, hasa sig fram i tunga betong steg, springa fort, fort. Rusa. Lunka. Smyga, för att inte synas.Eller gå barfota ut i det friska daggbevattnade gräset. Låta fötterna hitta en stig. Inte av alla trampad. En stig som handlar om liv. Som ger liv. Som leder till liv.Bloggen Leva Levande vill ta dig med på denna vandring.
Leva Levande vill bjuda dig med på en vandring på stigen. Och ödmjukt bjuder Leva levande dig till att följa med. Vi kommer att vandra i vardagen, genom vardagen. Ett steg i taget. Det kommer att bli en fantastisk vandring.Välkommen att följa med redan från början! Nu börjar vi vandringen för att Leva Levande...
Trummvirvel...ridå...strålkastare
PREMIÄR!!!
08.54 1991 GRATTIS, du har fött en dotter!
Det finns så många tillfällen, stunder och dagar i livet som bara passerar...OCH så finns det ögonblick som för alltid borrar sig djupt in i hela vår varelse. Ögonblick då livet förändras. Ögonblick som vi återkommer till som innan och efter.Om några minuter är det exakt 21 år sedan min äldsta dotter föddes. Vilken gåva! Vilken upplevelse! Vilket ansvar!Våndan, förväntningarna och de långa månaderna innan hon äntligen trädde in på livets scen, in i mitt livsrum, var långa. Födslovåndor.
Grattis dyrbara A! Du är en välsignelse.
08.54 2012 GRATTIS, du har fött en blogg!
Födslovåndorna har varit mycket längre denna gång. Det hat tagit flera år. Men idag exakt 21 år efter att jag blev mamma första gången, är hon här - Bloggen Leva Levande!
Man kan leva på att blogga.
Blogga för att leva.
Leva genom bloggen.
Eller blogga om att leva.
Man kan existera, hasa sig fram i tunga betong steg, springa fort, fort. Rusa. Lunka. Smyga, för att inte synas.Eller gå barfota ut i det friska daggbevattnade gräset. Låta fötterna hitta en stig. Inte av alla trampad. En stig som handlar om liv. Som ger liv. Som leder till liv.Bloggen Leva Levande vill ta dig med på denna vandring.
Leva Levande vill bjuda dig med på en vandring på stigen. Och ödmjukt bjuder Leva levande dig till att följa med. Vi kommer att vandra i vardagen, genom vardagen. Ett steg i taget. Det kommer att bli en fantastisk vandring.Välkommen att följa med redan från början! Nu börjar vi vandringen för att Leva Levande...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)